never enough..

Kalla det hormoner, självömkan eller, om ni nu vill, gnäll,
men kvällen har inte varit den bästa..

Jag är konstnär och det ska vara en barnlek för mig,
men ändå kämpar jag åt ingenstans...

Jag har alltid varit hårdast mot mig själv.
Det finns inget hemskt någon sagt till mig utan att jag har sagt det sälv..

Men jag vill ändå säga detta:
Jag vet att jag inte är dålig.
Jag vet att jag duger mer än tillräckligt.
Jag vet att jag kan.

Men..ödmjukheten har satt sig för hårt.

Ni vet, när man fått skit kastat på en från många olika fall
kan det bli svårt att tvätta bort det.

Jag vet, lite skabbig förklaring, men kunde ändå inte sagt det bättre.

June...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0